Så begicks då Julafton. Som så ofta hos Johanna och Stefan med söner. Hela fam Ramstedt var ju även med. God mat och många klappar, eja vore man liten pojke igen för oj så mycke klappar tomten hade till dom små.

Själv blev jag ju inte utan. Världens finaste och skönaste kofta, just en sån där mysig en som man alltid önskat. Därtill fick Kate och jag varsin liten poesibok av Jossan med de härligaste kärleksförklaringar. Underbart att få haft förmånen att känna detta yrväder hon liknar alla och ingen.

Kvällen innehöll också midnattsmässa i Vårfrukyrkan. Fullsatt som vanligt och glädjande nog också väldigt många ungdomar. Sen upp till den mycket upplysta kyrkogården. Bara gravljus och marchaller och ensamma var vi. Vi har ju några vars tankar går till när det är jul.

Nu återstår av julfirandet Juldagens obligatoriska julmiddag. Barn, barnbarn och barnbarnsbarn med resp. Till detta måste jag nog återkomma för nu ropar Kate i köket, kanske dags att skala "pären".